Ensling med gamnacke, musarm och potentiella psykstörningar...

Tänk vad studier gör med en... förutom att man mosar in en massa ny kunskap i huvudet, så blir man även lite smått galen ibland. Jag sitter (fortfarande) med min Juridiktenta, och den driver mig bokstavligen till vansinne! Jag har gjort mååånga tentor i mina dar´, men denna tar faktiskt priset!

Sitter med gamnacke (ge mig en kiropraktor) och näsan i böckerna, eller framför datorn och letar info på Notisum och Rixlex (med en begynnande musarm och snart helt sönderstrålad av datorskärmen)...

Kan man få ersättning för studieskada? Inte bara fysiska symptom utan att man även blir lite smått knepig efter att man suttit inlåst på "kontoret" och pluggar "asset" av sig?

Från att vara en partypingla som älskar att vara social med sina vänner, till att förvandlas till enslingen som bor i sin pyjamas och inte sett dagsljus på flera dagar...

För att inte tala om alla vänner man inte hört av sig till (för att man faktiskt inte har tid)... Jag vet att jag varit en usel vän de senaste tre åren, men nu är det bara ett år kvar, sen ska jag leva upp igen och vara samma gamla jag... Fast en något bättre, uppdaterad och klokare variant!

Sitter i pausläge nu (position fågelholk)... Försöker varva ned från pressen av tentan. Kom på att det finns bara ett enda sätt för mig att slappna av på: Lyssna på musik! Det är det enda som fungerar... Otroligt nog med tanke på att vila och tystnad ska ha den effekten vanligtvis?!

Men å andra sidan är jag väl kanske inte som alla andra? *flina*

SverigeDemokraterna = vilket skämt!

Såg Ni "Kvällsöppet med Ekdal" på tv4 igår?
Det gjorde jag, sicken parodi?! Nu bortser jag från debatten mellan Sahlin och Reinfeldt, syftar snarare på de tre småpartierna som fick debattera i slutet.
Fi (Gudrun Schyman), PP (Christian Engström) och SD (Sven-Olof Sällström)... Vilka pajasar de är!

Gudrun Schyman bara mal och mal och mal... Problemet med henne är att hon gör allt för att få en syl i vädret och hennes tjat blir bara osammanhängande. Dock är hon ju bra på att göra sig hörd, och det är väl något som ska ses positivt. Men ibland blir det liksom på fel sätt.

Så har vi lilla Christian Engström (PiratPartiet)...*hahahaha*... vilken mes. Han satt där som en liten nickedocka, aldrig sett något liknande. Dock tog han ton mot SverigeDemokraternas representant Sven-Olof Sällström, och röt i ordentligt. Fast då babblade alla tre i munnen på varandra och det var omöjligt att höra vad som sades.

Sen kommer vi till Sven-Olof Sällström... Herregud vilket miffo!
SD är ju inte direkt taktiska när de skickar ut representanter. Han är deras (notera) "Toppkandidat". Vilket skämt!
Ni som inte hänger med, bör nog spana in hans mummel från Ekdal igårkväll.
SD gör ju alltid stora tabbar, vilket egentligen kanske inte går att klandra dem för med tanke på att hela partiet består av pantade puckon. Kanske är det så att det egentligen inte spelar någon roll vem de skickar eftersom det bara kan bli fel fel fel!?

Igår trodde jag att det skulle komma något intelligent ur Sällström, då Ekdal tog upp detta med att SD vill ta med sig djurplågeri-frågan in i EU-parlamentet.
*Jaaay* tänkte jag, äntligen något som INTE har med deras invandrarfientliga läggning att göra.
Icke! För visst kom det väl fram att SD inte kommer att gå med på ett eventuellt nytt lagförslag om att tillåta slakt av djur enligt religösa slaktritualer som förekommer i vissa religioner.
Och det låter jag vara osagt, då jag inte är så insatt i ämnet och uttalar mig inte vidare om just det, MEN visst fasiken var han tvungen att vända på hela diskussionen kring djurplågeri och koppla det till något som har med religion och invandrare att göra... SÅKLART det skulle bli så!
För inte kan de föra en diskussion ens en gång utan att dra paralleller till just invandrare, invandrarpolitik, religion och allt annat som de är emot. För de bara politik på den nivån? Allt som går att dra till deras sakintresse? Har de inte andra frågor att driva på?
Ibland undrar man ju...
SD vill även "stänga" Europa, d v s inte släppa in fler länder till EU, vilket betyder att de länder som idag kämpar för att få bli medlem i EU inte ska få en chans till det. Återigen, detta gick att dra paralleller till att SD inte vill ha in mer folk från andra länder, inte ens in i Europa (då detta skulle drabba Sverige negativt?).

Behöver jag skriva mer? Nej!

Jag har aldrig varit något fan av SD, och kommer definitivt inte bli det nu heller!

Hur uppfattas vi svenskar?

Har länge filurat på detta om hur vi svenskar (Sverige i allmänhet) uppfattas av invånare i andra länder. Tycker det är väldigt faschinerande att ta del av sådan information då den säger så mycket om oss själva.
För här i Sverige regerar ju trots allt Jantelagen, IKEA och den hårfina balansen mellan neutralitet och att dölja sin egentliga ståndpunkt (för Sverige vill ju inte skära sig med någon, speciellt när det kommer till politik, det kan vi med lätthet beskåda om vi ser till vår historia).

Jag har många vänner som är födda i annat land än Sverige, och jag brukar alltid nån gång fråga vad de tycker om svenskar och Sverige. Svaren brukar ju vara "landet lagom", kallt som satan, inskränkta blyga känslokalla människor.
Eller totala motsatsen; sexuellt befriade, ett land av pervetioner etc etc. Beror kanske på vilken generation man frågar, men dem som hängt med sedan 60-talet kanske kan påstå det senare? Sexuella revolutionen som slog så hårt?! Eller inte...? Allt är relativt!

Spanade in lite på nätet kring detta om hur Sverige och svenskarna uppfattas utomlands. http://www.si.se/ mäter detta varje år, då en undersökning görs (om alla länder) om hur respektive land uppfattas av omvärlden, politiskt, ekonomiskt, etc etc. Här kan Ni läsa det jag hittade http://www.si.se/upload/Docs/Sverigebildsrapport08.pdf .
Mycket intressant...

För Er som inte orkar läsa hela rapporten, har jag tagit med några fakta som jag själv tycker är intressanta:

• "Det senaste årets mätningar visar att en stor del av vår omvärld uppfattar Sverige som ett land med hög livskvalitet, som tar stort ansvar för frågor som rör fred, säkerhet, miljö och fattigdom i omvärlden".


• "Vårt samhälle anses vara öppet och tolerant, och vi svenskar uppfattas som ett välutbildat och välkomnande folk",


• "Men Sverige har ett uppenbart problem. Utanför ”västvärlden” är kunskapen om landet låg eller obefintlig. Många i vår omvärld kan inte skilja på Sverige och Schweiz – eller ännu värre, de har knappt hört talas om Sverige".


• "Kulturarv: Sverige har uppenbart inte rykte om sig att vara ett land med rikt kulturarv, en åsikt som även våra grannländer delar.
  Näringsliv: Framgångsrika svenska exportföretag kopplas inte i tillräckligt hög utsträckning till Sverige.
  Utbildning: Trots den allmänna uppfattningen att Sveriges utbildningsnivå är hög, är våra universitet och utbildningar okända, och står sig alltså inte i konkurrensen".


• "Samhällsstyrning: Sverige uppfattas som ett land med en kompetent och rättvis regering, som tar stort ansvar för frågor som rör fred, säkerhet, miljö och fattigdom.
  Befolkning: Svenskar uppfattas som välkomnande, och många skulle gärna ha en svensk vän.
  Talangmagnet: Många skulle gärna leva här under en period av livet – för studier eller arbete. Samhället anses vara öppet".


• "Turism är Sveriges näst svagaste dimension (elfte plats både 2007 och 2006). Sverige rankas visserligen på åttonde plats både för att vara välkomnande och för en rik och vacker natur, men förlorar på sin låga rankning för byggnader och kulturarv (liksom i kulturdimensionen)".


• "Svenska produkter hävdar sig väl mot andra länders. I Tokyo och Berlin köper människor helst svenska produkter (i jämförelse med övriga elva jämförelseländer)". (källa: http://www.si.se/upload/Docs/Sverigebildsrapport08.pdf)...

Så, är det så här? Sverige framstår som hyfsat shysst land ändå (kolla in alla tabellerna, då ligger vi riktigt bra till)... Frågan är ju hur vetenskaplig denna undersökning är, men det verkar ändå vara riktigt genomfört... Ja vad vet jag?

Något som jag är innerligt trött på är Jantelagen som är starkt rådande i detta land! Gud vad tröttsamt det är. Även jag själv är enormt färgad av den... Men jag jobbar på det! Hoppas att den är "ur mode" snart, att vi kan bli lite mer självsäkra och vågar tycka om oss själva mer.

Då kanske vi får ännu högre placeringar på si´s skalor?

Den icke-befintliga solbrännan...

Sitter och glider runt på en del bloggar, läser en hel del nya och spanar in vad som skrivs i bloggvärlden. Återigen, det är mest utseende och mode som är på tapeten...

För det vet vi väl alla? Utseendet är ju faktiskt viktigast!!

*Stort djupt andetag av ironi kära läsare*

Men något jag själv har problem med, och som jag mer än gärna skulle vilja vara utan: Det faktum att jag inte begåvats med några som helst färgpigment i huden! Jag är så ljus så ljus så ljus... Solbrännan fastnar inte heller. Jag blir på sin höjd väldigt väldigt röd (ja och så blir man brun efter det röda? Nej!).

Det är lite tråkigt måste jag erkänna. Jag kan få någon fräcken på näsan om jag suttit ute, men mer än så blir det inte.

En riktigt shysst solbränna betyder väl inte allt heller, absolut inte. Men lite fint är det allt.

Notera dock: Jag var på Mallorca för några år sedan, i hela två veckor! Då fick jag lite lite färg. *jaaayyy* När jag kom hem till Sverige blev jag nästan retad för att jag inte var brunare än dem som stannat hemma i SommarSverige...

Dock är jag ingen rågblondin eller rödhätta, jag är ljusbrun (numera mörkbrunt hår), och har väl blå-grå-gröna ögon... Så på det viset sticker jag inte ut. Bara att jag är väldigt ljus i hyn...

Det är iofs bara att acceptera, och försöka använda brun-utan-sol-kräm, men ärligt talat? Hur kul är det att hålla på och kleta med det där? Dessutom luktar det ju gammalt solarium... Och så ska man väl helst låta det torka in innan kläder åker på igen. Då ska man behöva springa näck här hemma och skrämma slag på grannarna?

Det är ju faktiskt inte speciellt shysst... :)

Gud är grym...

Gud är grym mot mig! Iofs tror jag inte på gud, men ibland är det skönt att ha någon att skylla på.

Jag har tre hemtentor inför slutspurten här nu, två är avklarade och nu måste jag hugga tag i sista, vilket jag skulle ha gjort förra veckan men struntade i det eftersom jag inte orkade. Jag satt med EN tentafråga i fyra timmar, och det är 15 frågor till. Då tröttnar man ur ganska fort...

Den som är student vet säkerligen vad jag pratar om när jag påstår att ALLT annat helt plötsligt är mycket mer intressant och viktigt när man pluggar. Så som att putsa fönster, rensa ur förrådet och andra oviktiga nödvändiga sysslor. För ALLT annat är mycket mer lockande än att sätta sig med Personaljuridik, SoL, LSS, LASS, Förvaltningsrätt etc etc... Jag vill bara grina.

Går det bra om jag grinar en skvätt?

Funderar nästan på om man skulle ta och skita i tentan? För jag kan inte se det framför mig att jag skulle orka med detta nu... Ingen som helst vision för det!

Jag har varit med om denna känsla mååånga gånger, allt för många. Men i slutändan har man alltid fixat det, på något konstigt sätt.

Men inte denna gång. Nej... Usch...

*Negativa klubben*

På tal om att inte tro på gud... Tänk vad härligt det skulle vara om man begåvats med förmågan att tro på en gud, eller hänge sig åt en religion?

Jag tror ju att det ligger mycket ansvarsbefrielese i en sådan utövning. För när motgångarna kommer, när man behöver hjälp, när sammanhållning är som viktigast och man behöver stöd, ja då finns gud(arna) där vid Din "sida" och Du kan känna tröst utifrån dem.

Vad skönt det måste vara? Jag tror att religion många gånger också fungerar som en sorts "sammanhållare", för nog är det väl så att dem som besöker samma kyrka/moské/sal har en otrolig sammanhållning...?

Jag trivs ypperligt fint i en kyrka, kanske är det en påminnare om lugnet och friden. Men jag vet inte om jag kan tro på en gud. Jag är nog för akademiskt störd på den fronten, jag vill ha bevis (och sådana bevis som går att ta på, inte tolkningsfrågor)... Påtagliga bevis. Dock vet jag att när jag väl vistas i en kyrka så väller det fram en massa känslor, och framförallt vördnad. Kanske för att platsen kyrkan är förknippad med så många olika sinnesstämningar? Sorg, glädje, avslut, start...

Jag kan däremot säga som min far; jag tror inte på gud men jag tror på Moder Jord.

Och visst är väl det också en form av religion, men här blandar han inte in gudar eller högre väsen/makter. Jag tror snarare an menar att vi skall ta vara på vår jord, ta hand om den så som den tagit hand om oss (filosofiskt värre)...

Jag kan nog följa honom på den linjen... Sen är det ju så att han bor mitt ute i skogen, omgärdad av varg, lo, björn och älg... Det är väl ändå natur i sin renaste form? För att dessa djur ens skall vistas där måste ett visst lugn infinnas, och där far bor förekommer LUGN... Det är så lugnt där ute att man får tuppjuck efter tre dagar.

Där ute är det som att befinna sig i en kyrka... lugn och frid.

Böcer, böcker, böcker....

Funderade på detta med att ge filmtips osv, om det nu är någon som har glädje av dem, men kanske också boktips. Jag har plöjt igenom en del böcker genom åren, och har ett flertal klara favoriter. Min absolut favoritgenre är helt klart verklighetsbaserat eller självbiografier, gärna med inslag av historia eller kanske religion. Jag har alltid haft ett stort intresse kring Andra Världskriget, det som skedde runtomkring och mitt i kärnan.

Emerich Roth - "Jude" är en mycket bra bok som skildrar hur det var att vara jude under krigstiden osv.
Jerzy Einhorn skrev bland annat "Utvald att leva", en bok som är helt fantastisk. Vi hade honom som föreläsare i skolan på gymnasiet, jag minns att han var enormt duktig på att förmedla budskapet, och det var väl kanske då mitt intresse väcktes för just detta. Tyvärr avled Jerzy Einhorn för något år sedan, en enormt stor förlust för omvärlden, och ja... jag vågar mig på att skriva sådana starka ord, för jag vet att han har gjort stor skilland och förändring när han levde.
Anne Franks Dagbok är ju en klassiker. Den har väl nästan alla högstadieelever tragglat sig igenom.
Lucette Matalon Lagnado & Sheila Cohn Dekel har skrivit "Josef Mengele - Eldens Barn", som skildrar Mengeles tester och experiment som han utförde på utvalda människor av de fängslade judarna som kom in till koncentrationslägren. Mycket känslosam bok, hemsk men ändå väldigt intressant. Han siktade ofta in sig på personer med olika former av handikapp, eller kortväxta och även tvillingpar.

Som sagt, verklighetsbaserade böcker med inslag av religion eller dylikt är ju mycket intressant i mina ögon.
Souad - "Levande bränd". En bok om hedersmord. Helt fantastisk och så fruktansvärd, men återigen intressant. Det skildrar en värld som vi här inte har tillgång till på samma sätt.
Siba Shakib - "Till Afghanistan kommer Gud bara för att gråta"- Oj oj oj, en av de bästa böcker jag läst. Kanske inte den mest välskrivna, men ack så bra story... Handlar om en afghansk kvinna som lever i ständig flykt och misär, fattigdom och rädsla...

Sen har vi ju Sofia Åkerman som skrivit "Zebraflickan", som berättar om sin tonår med självdestruktivitet som färgat hela hennes liv. Jättebra skriven faktiskt.

En annan absolut FAVORIT som visserligen inte är verklighetsbaserad (läser faktiskt annat också, tro det eller ej)...
"Nu vill jag sjunga dig milda sånger" av Linda Olsson. Den har ju blivit väldigt omtalad och fått mycket bra recensioner. Och det är den värd, för den är fantastisk. Helt underbar bok som jag rekommenderar alla, så fort det blir tal om böcker... Så vacker berättelse om två kvinnor som finner en enorm vänskap, som sedan kantas av dramatiska livsöden och sorg. Återigen, helt fantastisk!!

För den psykolgiintresserade har vi Torey Hayden, som skrivit ett helt gäng med böcker. Hon skriver om hennes erfarenheter av att arbeta med barn som gått igenom väldigt svåra traumatiska händelser, samt diagnosbarn. En del böcker är nästan lite läskiga, men de är alla sådana att har man väl öppnat dem är det svårt att slå ihop dem. Några exempel på hennes böcker är: "Den mekaniska katten", "Vackra barn", "Rävungen", "Andras ungar", "Solrosskogen" och "Burpojken". Det finns många fler titlar, men jag har faktiskt inte plöjt dem alla ännu.

Sen har vi ju Dave Peizer med "Pojken som kallades det" och de två efterföljande, som jag tycker är helt ok. Samma sak med Lisa Marklunds "Gömda" och alla de andra efterföljande.

Jonas Gardell är ju helt underbar, hans böcker kan man inte annat än att älska, "Mormor gråter" och "Vill gå hem" samt "Jenny"... Man både skrattar och gråter med hans böcker.

Margit Sandemo har också bidragit med en hel del böcker, jag gav mig in på serien "Sagan om Isfolket", 2005. Hela 47 delar. Den serien är ju fiktiv, men det som gör den så intressant är att den tar upp mycket av den svenska (och nordiska) historien under seriens lopp. Man känner igen mycket av de kända slagen osv, då seriens huvudpersoner befinner sig mitt i det. Mycket läsvärt. Hon har ju skrivit fler bokserier, men det får bli ett senare projekt.

Sen är det ju alla gamla klassiker som hör till god ton att man ska ha läst, dock har jag väl inga direkta favoriter på den fronten ännu, men det kanske kommer allt eftersom man har läst dem.

Sen är ju jag hopplös när det gäller psykologi. Eftersom det är mitt huvudämne och kommer att fortsätta att vara den på C-nivå i höst så är det väl egentligen inte så konstigt. Rena "faktaböcker" så att säga, som jag anser vara underbart bra är:

"Psychology" - Kowalski & Westen
"Cognitive Psychology" - Smith & Kosslyn
"Advanced Social Psychology" - Tesser

Ja visst, de är ett helevete att läsa från pärm till pärm, men det ska man inte göra. Det finns en anledning till att det finns kapitel. Man ska läsa det man tror sig tycka är intressant. Hursom, man kan lära sig en hel del om sig själv om man hugger tag i dessa tre.

Konstapel Juni...

Nyss hemkommen från en jättebra bio. Änglar och Demoner var faktiskt jättebra, hade låga förväntningar då jag fått höra att den inte var lika bra som första filmen. Kanske var den extra bra för att förväntningarna var låga? Sen är det väl så att på bioduken blir det alltid bättre, än på vanlig tv. Hela upplevelsen är ju helt annan... Hursom, den var riktigt bra.

Så nu när jag skulle ta sista rundan med hunden, så stöter jag på tre grabbar (20-årsåldern) som försöker sno min cykel! Hell NO!!! Inte bara min, utan de står och rycker i alla möjliga cyklar. Fulla och jäkliga. Jag blev tvärarg, och gapa åt dem att ge fan i min cykel! (min cykel är mig väldigt kär, förra blev jag av med två ggr, och sörjer den fortfarande)!
Min hund var ju inte mycket till hjälp heller, hon trodde typ det var lekkamrater på gång... Notera: Det är en stor Rottweilerblandis jag har, och man skulle kunna tro att hon skulle ge mig ett handtag... men nej då! Lilla fegFia filosoferar om träd att lukta på, blommor att tugga på och so on...
Ja men jo då ska det tjafsas såklart (snorvalparna). Sluta med att jag hota att ringa polisen (får man hota med det?) och kallade dem pundhuvud! Fint jobbat va?

Ni kan från och med nu kalla mig Konstapel om Ni vill....*hahaha*

Trött dimma

Sitter just nu och diggar El Caco, ett norskt så kallat "stonerband", varför man nu måste kalla det stonermusik...? Onödigt, dålig stämpel på det.
Hursom, sitter och njuter... Sångarens röst är gudomlig!
Idag är en sån där dag när det inte finns en skvatt att göra. Allt är stängt, de flesta uteställena håller stängt och det råder en sorts trött dimma över "byn"...
Även jag befinner mig i nån sorts dimma, (dock inte stonervarianten :) trött och lite eländig. Rastlös och irrar runt här hemma i boet...

Känslorna på fel ställe...

Vad gör man när man enligt normen ska sörja sina anhöriga när de råkar ut för sjukdom och måste få omfattande vård, men inte kan känna dem känslorna?
Jag har en anhörig som åkt in och ut från sjukhuset vid flera tillfällen (akut) den senaste tiden, denne är i ganska dåligt skick och ja, så kallad vårdplanering är väl i allra högsta grad aktuell.

Trots att detta är en nära anhörig så kan jag inte känna varken sorg, medömkan eller glädje (känslor överhuvudtaget). Denne person har gjort en del skada mot andra i sitt liv, bland annat mot min egen mor. Många säger att man skall glömma och förlåta... Men vad gör man när man inte kan det?

När alla säger till en vad man ska tycka och hur man bör reagera i en situation som denna, men ändå inte kan. Eller vill...
Jag målar på en fasad av empati och medömkan, men jag menar det inte i mitt hjärta. Jag menar inte att det är "rätt åt" denne person, absolut inte. Ingen skadeglädje alls så... Men jag kan inte känna det som är "rätt"...

Jag kan tycka synd om denne, men inget mer...
Min rädsla är dock att när denne drar sitt sista andetag, kommer jag antingen bli bitter eller ångra mig i resten av mitt liv för att jag inte förlät denne... Nu fokuserar jag väldigt mycket på vad jag känner och visar egentligen ingen medmänsklighet mot huvudpersonen i detta "drama". Ego kan tyckas... Varsågod... Jag vet att det är fel.

Det mest logiska är väl att sopa allt under mattan och ta vara på tiden som är.
Vet inte om jag kan det... Inte efter allt som hänt.

Nu skriver jag så pass kryptiskt att det blir ointressant, sorry... Men det är så skönt att skriva av sig...

Äntligen bokat datum...

Idag fick jag äntligen äntligen äntligen min efterlängtade tid hos tatueraren. Den 25:e augusti smäller det!!! Efterlängtad gaddning på ryggen, som funnits i mina drömmar i snart två år. Jag är så jäkla glad!! Hon som ska göra den verkar vara jättegullig dessutom, så jag tror det kommer bli kanoners!
Visst, lite smådyrt kommer det att bli men det är helt klart värt det. Jag ser det som en belöning för allt slit i skolan. Jag får ingen semester (och har inte haft någon på snart tre år) än på ett tag, så det får bli en gaddning istället. Jag är så glad! Helt klart värt väntetiden!

Lyckliga lyckliga jag...!

Jag vet att Ni hatar det, men jag älskar det...

Ikväll är det Ballar av stål på Kanal5, och ja... Det är ju humor på extremt låg nivå, men ack så jäkla roligt. Skönt med underhållning som inte är så förbaskat pretto.
Jag kan inte annat än att älska karaktären "Bitterfittan". Hon säger det man själv skulle vilja kläcka ur sig en riktigt dålig PMS-dag. Jag garvar lika mycket varje gång jag spanar in avsnittet då hon tafsar Högvakten utanför slottet i Stockholm på kuken... *hahahaha*...
Jag blev nästan lite inspirerad, tänk om man skulle få för sig att göra något sådant själv? Då får man nog ta och träna lite innan så man kan springa fort som satan...

"Soneby Citysport" är också en favorit. Speciellt den när han utmanar fotbollsanhängare, genom att narra dem med motståndarlagets tröja och klatscha till dem i bakhuvudet ute på en pub! Modig ack så modig...! Snacka om att springa för livet, för som vi alla vet så är ju fotbollsanhängare av rang lite "special"!

"The Fuckers" är ju också helt otroliga. Så roliga och pinsamma... Hade jag sett dem ute "in action" hade jag nog avlidit på plats. Så underbart pinsamma!

För att inte tala om "kaninkokerskan", att hon vågar? Så jäkla modig brud!

Jag kan faktiskt inte säga annat än att jag tycker programmet är genialt (bortsett från några karaktärer som inte direkt bidrar med något)... Det roligaste på länge i svensk TV.
Visst, det kanske inte är det mest kunskapsbidragande och samhällsnyttigaste programmet, men fasiken så mycket bättre än annat skräp som visas.
Det som jag tycker kan vara så roligt är att se människors reaktioner på deras handlingar, samt ens egna reaktion. För ibland blir det ju så pinsamt att man nästan inte vill titta. På nåt sätt skäms man över deras handlingar, trots att man inte är delaktig. Kanske skäms för att vara människa helt enkelt?

"Soneby Citysport" hade ett avsnitt som heter "Luften är fri", vilket innebär att han stör folk så till den milda grad att människorna avlägsnar sig från platsen. Med andra ord, är han så påträngande, närgången och obehaglig som man bara kan bli.
Inom psykologi-ämnena vi läser på Högskolan, grundas all kunskap i empiri. Dock får inte experiment utföras om det bryter mot normer, moral, lagar och etik.
Då är ju detta program perfekt att titta på, för här tar de verkligen ingen hänsyn till varken etik, moral eller lagar.

Som exempel; en grupp på högskolan (inom ett psykologiämne) skulle undersöka hur människor reagerar om man ställer sig väldigt väldigt nära en främmande människa i en trång hiss (kan man ju tänka sig hur obehagligt det skulle vara), MEN det "experimentet" fick inte genomföras då det ansågs bryta mot etik och moral.

Återigen: Ballar av stål är ju perfekt för forskningen!! Så lite samhällsnytta bidrar de ju faktiskt med...

Tatueringar och annat trams...

Gud så trött jag är på alla tentor nu...
Nu är det paus för min del. Imorgon ska jag ev åka in till skolan och lämna in en av tentorna. Ska i samma veva kila förbi en tattoo-studio och lämna fram mitt lilla förslag på en tatuering jag vill göra. Förhoppningsvis är det genomförbart... Det är en textsnutt som står mig väldigt varmt om hjärtat, som jag vill ha på ryggen, från axel till axel så att säga.

Det här med texter förstår även jag att det är en trend, precis som tribaler och flames en gång var. Men jag bryr mig inte, för denna text betyder så underbart mycket för mig.
Det jobbiga är ju att det finns så många olika vackra typsnitt på text. Och de flesta går att ladda ned från nätet, men inte jag! Nej! För som vanligt när det kommer till teknikaliteter som att ladda ned, packa upp och grejja med filer så misslyckas jag... Så jag har gett upp!
Förhoppningsvis kan jag få hjälp av en tatuerare så det blir riktigt fint...

Jag har lärt mig den hårda vägen, när det gäller detta med tatueringar. När jag var blott 16 år ville jag (och krävde) av min mor att jag skulle ha en tattoo. Efter mycket tjat och gnäll fick jag som jag ville, min mor är väldigt liberal och snäll.
Så vi dyker in hos en tatuerare och ja... jag väljer något direkt från väggen. En (jävla) tribal i svanken (otroligt orginellt va?)... Som till råga på allt såg hemsk ut redan efter något år. Men jag stod ut med den, fram tills 2006, då jag fick för mig att jag skulle göra om den. Så, jag anländer till en ny tatuerare som visserligen inte hade hållt på så länge, men som ingav förtroende. Fria händer fick denne och en del riktlinjer att gå efter.

Big mistake *bambambam* !!!
Katastrof! Så nu går jag omkring med något som inte ens går att förklara... det ser för jävlisch ut! Men man får leva med det, åtminstonde tills jag kommer på något bättre eller blir rik och tar bort skiten med laser..
Så om Ni vill skrämma kidsen där hemma från att tatuera sig, maila mig och jag bifogar en bild på eländet som skall kallas tatuering...

Den här gången ska det bli bra. Det är jag övertygad om.
Som jag längtar. Vad är det med tatueringar egentligen? Har man en gång tatuerat sig kommer det alltid finnas ett sug efter ytterligare en...

Lär dig vad gott är, det onda kommer av sig själv...

Godmorgon!

Äntligen, Oh äntligen har jag lyckats få ordning på bloggen ordentligt. Har nämligen krånglat med detta "google analytics" som håller koll på bloggen, dess besökare och en massa annan statistik. Jag höll på att bli knäpp innan det löste sig. För visst vill man väl ha lite koll på statistiken? Se om det är nån som är inne och kikar eller ej (och faktiskt har det varit in några stycken...)
Jag har dessutom (notera) fått hela TVÅ kommentarer och ingen är lyckligare än Jag!!
Kanske är en fis i vinden för Er bloggare av skjutjärnskaliber, men håll i minnet att jag är blott en nybörjare.

Denna dag börjar med en jättelik tröskel som är så svååår att ta sig över, jag måste nämligen se till att bli klar med en av mina tentor. Jag har totalt tre tentor (varav en är klar och den andra är halvklar) att fixa innan det är dags för terminsavslut. Sista tentan är i Juridik, och konstruerad av Satan själv!! 16 sidor...Mmm... jag vill dö! Faktiskt !
Så jag ska bör väl masa mig till köksbordet, trycka i mig någon sorts föda så man vaknar till liv. Sen är det bara att greppa Antonovsky, Wirbing, Johansson och den fruktade CAN-rapporten...

"Lycka är till godo för kroppen, men det är sorgen som utvecklar våra själsförmögenheter" - Marcel Proust

Schlagerdängor och träskor...

Idag mår man verkligen som man förtjänar. Men det var det värt!

Och jag vill starkt poängtera att gårdagen inte hade någon form av Melodifestivals-stuk! Icke!! Jag fixar inte hela den klyschiga programidén, som visserligen var ganska ok när jag var liten (typ 1985-1995 nåt sånt)... Men nu går det ju inte att titta på eländet, då det är trehundramiljonertjugonio deltävlingar och en massa onödiga inslag där artisterna sitter och försöker vara personliga genom att berätta en gammal anekdot från -74 som handlar om hur nån tappat sin träsko. Pallar inte! Man har hunnit tröttna tre gånger om innan det ens är dags för delfinal. Tänk att det är sådan hype över det där? Jag förstår det verkligen inte... Klicheérnas klicheé!

Sen kommer vi ju till allt eftersnack, menar då inte det som går på tv:n, utan snarare allt tjat på jobbet eller i skolan. För nu ska det snackas skrällar, sabotage, konspirationsteorier och röstningsfusk. Och varje år är det någon som anklagas för plagiat, då nån jäkel snott en fjärdedels slinga från nån gammal schalgerdänga från Tallin.

Otroligt nog framstår jag nu som en som faktiskt kan ett och annat om Melodifestivalen trots allt! Illa illa... Jag ville ju bara få vara lite gnällig... Är jag avslöjad?

Jag hade istället en hemmafest med myspysmänniskor, Dropkick Murphys på högsta volym och en kall god öl i handen... Det är väl ändå allt annat än Schlager?!

All denna underbara musik...

Jag fullkomligt älskar musik. Musik har många gånger varit min enda tröst och vän, speciellt i tonåren. Men än idag är musik en enormt stor del av mitt liv. Min musiksmak är väldigt blandad, lyssnar på det mesta (dock finns tydliga undantag som dansband och country)...

Lyssnandet går i perioder och vågor, just nu är det mycket Rammstein (gärna äldre varianter), Volbeat, Godsmack och en massa mer... Kan nog aldrig ha en favorit...
Det mesta som spelas här hemma är band/musiker som inte tar sig själva på så stort allvar, utan som kan driva med sig själva lite. För ofta är det så att det blir liiite för pretto...
Experter på detta är bland annat Turbonegro... Vilka härliga grabbar det är! Självironins mästare...

Just nu: Rammstein - Amerika
http://www.youtube.com/watch?v=xE7PVUPRepM

Gammal hederlig goding... :)
De vore ingenting om det inte vore för deras utförande på scen, som är så morbid men ändå härlig...

Gnällkärring vid 25?

För några dagar sedan länkade jag till några bloggar som jag med jämna mellanrum går in och läser. Dessa bloggar är i huvudsak småtjejjer som vill bli den nya Blondinbella eller liknande.
Satt idag och funderade över en del saker som förvånar mig med alla dessa bloggare.
För det första, de vill alla vara likadana. Blonda, smala, utseendefixerade, modemedvetna, tjäna pengar och skriver om saker som är totalt ointressanta (visserligen är väl inte min blogg heller speciellt intressant)...
För det andra, elakheter... dem finns det gott om. Flickorna startar gärna så kallade "bloggkrig". Hur löjligt som helst, men även jag förstår att det är ett trick att få uppmärksamhet. Allt för att provocera?!
Varför inte vara lite unik? Via en blogg har man en enorm möjlighet att kunna förmedla sina åsikter på ett bra sätt, varför måste man vara så mainstream? Hitta på något nytt istället... Tänk vad kul det skulle vara. Visst finns det bloggare som gör detta också, men jag upplever att det är dessa blondinbloggare som är mest framgångsrika (rätta mig mer än gärna om jag har fel, blir bara glad i sådana fall)...
Dessa bloggar blir så tillintetsägande och förutsägbara, och det är sååå tråkigt.
Varför sitter jag då och gnäller? För jag behöver ju faktiskt inte gå in och läsa dem?!
Jooo för lite underhållningsvärde har det ju trots allt. Om inte annat kan man få sig ett gott skratt?!
Det som nästan retar upp mig allra mest är hur man använder det svenska språket på bloggarna. Jag är ingen stavningsguru själv heller, men att åtminstonde stava ordentligt är väl inte så mycket begärt?

// Gnällkärring vid 25?

Bloggar hit och bloggar dit...

Nu är jag här igen. Vet inte vad som hände, men jag tappade intresset ett tag för att skriva här på bloggen. Kanske för att det inte händer så mycket i mitt liv... Vardagen rullar på! Sitter inte så mycket vid datorn överhuvudtaget, men det är ju vår så det är svårt att hålla sig inne.
Har suttit och kikat runt på lite bloggar nu, och herregud vilka pantade människor det finns.
För den som är intresserad, kolla följande bloggar:

http://blonditamedfotboja.blogg.se/ (Bra blogg, tjej som lever ett snäppet glamorösare liv än många andra)

http://blondinbella.se/ (Har alltid något att säga om allt, ibland hyfsat provocerande, men nog har hon skinn på näsan...)

http://desireenilsson.blogg.se/ (Kanske Sveriges fjortigaste blogg... Skrattar mycket åt hennes skriverier, borde väl egentligen inte läsa dem, då man stöttar hennes besöksräknare, men jag kan inte låta bli).

http://hynynen.blogg.se/ (Annorlunda tjej som skriver ärliga inlägg, vass och skarp).