Liars, cheaters and fool´s

Den senaste tiden drömmer jag mycket mardrömmar om nätterna. Nästan varje natt... Tröttsamt, eftersom jag (oftast) kommer ihåg alla drömmar i detalj, och de skrämmer ofta skiten ur mig vilket kan förstöra en hel dag om det vill sig illa.
I natt blev jag jagad, hotad och slagen av ett gäng människor, som återkommande skrek åt mig: "Du ska dö!".
Jag blir ofta jagad, eller att mina nära och kära går bort, eller bara försvinner ifrån mig. Döden är ofta, om inte alltid närvarande...
Det värsta är att jag alltid tycks "förtjäna" det som sker i drömmarna, som om jag innan det hemska sker i drömmen, gjort något riktigt illa eller hemskt mot något eller någon. Men den delen får jag aldrig "se"... Men allt är mitt fel...!
Ofta vaknar jag mitt i en dröm, vilket kan vara skönt om det är en jobbig dröm, för då kan den avslutas. Men icke då! Den senaste tiden tar drömmen vid igen så fort jag somnat om... Och det trots att jag försöker att tänka på annat för att distrahera drömmarna.
Man kan tolka, vrida och vända på dessa drömmar, fast jag blir inget klokare. Kanske är det bara hokuspokus, hjärnan samlar dagens alla intryck, blandar gammalt med nytt och alla rädslor man har och resultatet blir alla våra drömmar?

Detta med döden har den senaste tiden funnits med i mitt huvud ganska ofta. Dock inte på nåt sätt att jag själv vill dö eller sådana saker. Mer vad som sker efter detta.
Man tycker ju att sådana existensiella frågor borde vara avklarade, det är väl sådant som tillhör fasen runt 11-årsålder?
Kanske genomgår jag nån sorts regression? *haha*...

Oavsett hur det är med det, det enda jag tycks komma fram till är att jag VÄGRAR inse att detta livet är det enda vi har, att när vi dör så: *poff* borta, finito...inget mer!
Nej nej nej...
Jag tror att våra själar är en form av energi, som finns inom oss.
Om vi ska bli lite vetenskapliga för att försöka sätta en mer saklig prägel på det hela så har vi energiprincipen: Den totala energin i ett slutet system bevaras alltid och kan bara överföras från en energiform till en annan och aldrig skapas eller förintas. Detta faktum - "energins oförstörbarhet" - kallas energiprincipen.
Så, det tänker jag använda som en liten tröst. Min snuttefilt får bli fysikens lagar.

Men om det nu är så att när vi dör, så är det inget mer. Ingenting alls överhuvudtaget!? Vad gör jag då här? Borde vi då inte uträtta stordåd och underverk, med den lilla tid vi har?