De nya målen

Som Ni märkt så är mitt bloggande sporadiskt och ibland intensivt. Nu senast berodde min frånvaro på grund av andra inlägget nedan. När man mår så piss som man kan göra ibland så tappar man liksom all lust till att ens anstränga sig för något alls.
Nu mår jag något bättre, och försöker se på saker något ljusare.
Satt och tänkte på det gågna året och som Ni kan se längre ned så listade jag året 2009´s "events".

Nu lär man göra upp nya mål för att ha något att se fram emot.
1. ta min examen (vilken hägrar inom cirka två månader).
2. Få den förbaskade uppsatsen klar och godkänd (skickade in den slutgiltiga versionen idag).
3. Rammstein live -på lördag ska jag få se de tyska gossarna härja loss. Ska bli så kul!!!
4. Ta körkort!
5. Vill gärna åka på Peace & Love-festivalen i år, då Josh Hommes relativt nya band Them Crooked Vultures ska spela. Drömmen om att få se Josh live är äckligt nära.
6. Vill också gärna åka på Metal Town i GBG i sommar, då Rammstein kommer tillbaka och jag tar mer än gärna varje tillfälle att se dem en gång till.
7. Att få ett jobb såklart! Söker febrilt nu, och har positiv syn på det då jag upptäckt att jag har så mycket mer att välja på nu med en shysst utbildning i ryggen.
8. Att göra roliga saker tillsammans med min ack så upptagne sambo, att prioritera nöjen och umgänge med honom.

De nya målen känns inte så betungande, då det är mest roliga saker. Kanske också för att framtiden är så oviss... Efter examen vet man ju inte vilka vägar man kommer korsa. Det visar sig...
Nu har jag säkerligen glömt något, men det kommer väl!

Shopping

Jag har ju tänkt och lovat mig själv att jag inte ska shoppa så förbaskat mycket, och kan väl dessutom inte det heller just nu med tanke på CSN´s frånvarande utbetalningar.
Men nu på lördag ska jag iväg och se Rammstein live på Globen, och vill vara lite fin tills dess. Shoppade lite på nelly... Det blev en lösstickad tunika och ett par coola svart leggings med lackdetaljer. Jag tror det blir snyggt ihop med mina svarta mocka-stövlar.

Äckliga jag, just nu...

Usch... Jag mår piss piss piss!
Man skulle kunna kalla det att jag har plugguppehåll, då min sista kurs inte börjar förrän 15:e februari. Vilket resulterat i att jag inte fått pengar från CSN. Så jag lever på typ luft just nu. Tack vare min snälla mor klarade jag mina räkningar.

Bortsett från detta, så har jag mått pyton på grund av andra anledningar. Jag kämpar ganska hårt med mitt självförtroende, varje dag och jämt. Periodvis klarar jag att få upp det, och kan stundvis tycka om mig själv och mitt utseende. Men så kommer dessa svackor, och de kan utlösas av nästan vad som helst. Som nu senast, en vän till mig lade upp en bild Facebook där jag såg ut som faaaaan! Usch, började nästan gråta. Allt det som jag byggt upp rasade ned som en stark snölavin. Jag bad henne självklart ta bort kortet.

Mitt problem är min självbild. Jag ser en tjej i spegeln som jag kan acceptera. Så när någon tar ett kort på mig, så ser jag att det är jag, men kan inte acceptera henne. På kort ser jag inte det jag ser i spegeln.

I have big issues wtih this.

Inatt funderade jag på om jag ska påbörja min detoxdiet igen...?
Känner mig fet och ful, inproduktiv och värdelös...
Detta är inget roligt. Har också börjat märka av min mani över mat. Jag är enormt fokuserad på vad jag äter, och att jag inte ska äta för mycket, fast jag i nästa sekund kan ta mig en rejäl fylla eller äta en stor chokladkaka.

Usch... Äckliga jag, just nu!

Fått en splitterny rygg!

Det är svårt att blogga. Jag har en tendens att blogga intensivt en tid för att sakta men säkert slacka av.... Varje gång jag kikar på besökarsifforna blir jag lika förvånad. Trots min frånvaro så är det ett gäng trogna läsare som kommer tillbaka och kollar om det blivit något nyttinlägg. Coolt!
I helgen var jag ut en sväng, hamnade på efterfest och skaffade mig en ny rygg! Bra gjort va? En kompis till mig är grym på det där med anatomi, och jag nämnde väl i all hast att min rygg är pajj. Skolios som liten och snett bäckenben gör att man är mer sned är rak. Hursom, kompisen bad mig att ligga på mage på golvet med armarna längs sidorna. Så ställde han sig på min rygg... 95 kg väger han tydligen och ja, det kändes vill jag lova. Det var som att nån tagit tag i svanskotan och i skallbenet från varsitt håll och dragit allt de kunde. För det braka till rejält, och sedan dess har jag varit smärtfri i ryggen. Är inte det fantastiskt?
Inget jag rekommenderar att alla börjar härja med nu, jag själv hade nog tur.
Det är fantastiskt att inte ha ont. Att kunna ta en promenad, att kunna böja mig, att kunna sova på rygg för första gången på flera flera år...
Jag är glad över det! Mycket glad... :)