Die brat die!

Ja för Er som hängt med i dagens blogginlägg kan nog ana att även detta inlägg är åt det mer pessimistiska hållet. Jag är på krigsstigen!
När man är hemma så som jag är nu, det vill säga sommarjobbande student med alldeles för få tider på schemat, ligger i soffan, är lite småförbannad och zappar mellan kanalerna... Då kan man inte blir mer än ännu mer förbannad.
MTV - Vad i hela Hälsingland visar de för skit? "The Hills", "The City", "My Supersweet 16"... (och ja, jag vet vad serierna heter och vad de handlar om, skandal!)...
Massa småbrudar som (The Hills, The City) springer runt på sina praktikplatser hos diverse modeskapare, leker fashionistas hela högen, drama drama kring relationer och annat tjafs, den hade sex med den och den tredje, drama drama drama!! Jag avskyr det!
Saken är ju den att man inte heller riktigt vet hur det är inspelat. Det ska verka som nån sorts reality-serie, men det verkar så regisserat så det är äckligt åt det.

Sen kommer vi till My Supersweet 16, där snorungar ska ha 16-årsfester som antagligen kostar mer än ett svensson-bröllop! Griniga, giriga, bortskämda, gnälliga, äckliga små tonåringar som har föräldrar (stackare) som står ut med deras krav, och som dessutom uppfyller dem!

Det värsta är att skitungarna ser upp till den som dragit till med årets största fest, sen är det bara att försöka bräcka varandra.

Nu tror alla Ni som läser detta att jag är avundsjuk och bitter!
Ja kanske lite. Fast nej... Nej nej nej!
Det är bara såååå skönt att få kräka ur sig alla sådana här tankar när man har en riktig bitterfitta-dag!

Nagellack...

I all med självömkan lyckades jag åtminstonde göra något åt mina blåbärsfingrar. För man bli inte speciellt fin under naglarna efter plockning och rensning...
Så... Det blev nån lila-aktig kreation... inte riktigt helt nöjd då det ser lite halvslarvigt ut, men det ger en fingervisning om hur jag brukar grejja i ordning dem.

Svulla onyttigheter....

Idag är en sån där skitdag! Vaknade på fel sida, sur, grinig, irriterad (pms:ig?)...

Så... Jag ställde mig och baka en sväng. Det blev blåbärsmuffins (inte de vackraste, men hyfsat goda) och chokladrutor... Enkelt och snabbt fixat! Så nu kan jag svulla en massa... En hel del åkte i frysen dock...

Nu ska jag slänga mig i soffan och.... tycka lite synd om mig själv!

Blåbärsprojekt...

Idag har det varit blåbärsprojekt hela dagen, plockat blåbär tills man var vimmelkantig. Jag fyndade ju som sagt igår när jag kom över en bärplockare som har använts flitigt idag. Mina väninnor plockade för hand och jag erbjöd dem bärpockaren, men de kör "old school". De tyckte det var fusk...
Det var nog lika bra det att jag hade min bärplockare, annars hade jag tröttnat ur fortare än kvickt.
Här har vi den vackra sjön som låg alldeles i närheten där vi höll oss.



Totalt cirka tre liter blev det (ja inte mer än så, jag har tålamod som en fyraåring)... :)

Det blev en blåbärssmoothie innan vi tog oss hem för dagen...
Till vår stora lycka hittade vi unga hjortron, som vi ska skörda när tiden är inne. Hemlig plats och allt... För vi vill ha skogens guld alldeles för oss själva (snåljåpar)...
Längtar till nästa omgång. Det är trevligt att veta att man har lite berrys i frysen om man nu får för sig att baka lite spontant, det är lyx!

Vacker hundmule...

Här har Ni kanske världshistoriens goaste hundmule! Lillstrumpan blir åtta i år, vilket börjar synas i skägget. Denna mule är sååå mjuuuk! Det är helt sjukt vad mjuk och gosig den är. De där underbara fina små morrhåren är bland det goaste som finns...

Jag älskar dem!

Oense om färgen...

Jaha... Här fick Ni en bild på mitt öga. Trevligt va? :)
Anledningen till detta är för diskussionen jag haft med bland annat min mor och min sambo. Min mor har begåvats med de mest isblåa vackra ögon man kan tänka sig, dock har jag inte fått den där distinkt blåa färgen. Dock kan vi inte riktigt komma fram till vad det egentligen är för färg jag har... Svårbestämd. Någon som vet vad man skulle kunna kalla färgen?

Glammigt värre...

Imorgon ska jag och två vänner ut i skogen och plocka blåbär... Kanske nå svamp om man lyckas hitta på dem?

Var idag iväg på en second hand-butik, och hittade till min förvåning en sprallans ny bärplockare! 12.50:- Vilket kap!

Denna blogg är inte fullt så glamorös som alla blondinbloggare här i Sverige! Där pratar man om de nya klädinköpen, som betalade alldeles för mycket för en scarf och en livsstil där Hervé Lager och Gucci är Gudar för dem.

Sorry folks... Inget sånt här minsann! Men man kanske ska pimpa bärplockaren? Klä den i strass, hänga på en guldkedja så man kan ha den över axeln, kanske klistra dit nån bokstav för att markera varumärket. Typ Yngve DeLuxe Berryplucker?

Några förslag? :)

Sex

Det finns ett flertal citat kring ämnet sex...

Kan inte låta bli att skriva dem här, tycker de är så roliga! (Humor på högsta nivå?)...

• "Samlag är ett kraftigt överdrivet tidsfördriv; ställningen är förnedrande, njutningen tillfällig och konsekvenserna ytterst förödande" (Lord Chesterfield).

• "Sex är en sinnessjukdom och ett slöseri med tid och energi" (Proklamation från det kinesiska kommunistpartiet, 1971).

• "En nymfoman är en kvinna som tänker lika mycket på sex som den genomsnittlige mannen" (Mignon McLaughlin).

• "Det är svårt för mig att vänja mig vid dessa nya tider. Jag kan komma ihåg när luften fortfarande var ren och sex någonting smutsigt" (George Burns).

Alkemisten

En väninna rekommenderade Paulo Coelho´s "Alkemisten", en bok som jag fått uppfattningen att många läst redan på högstadiet som obligatorisk litteratur? Jag vet inte hur jag har kunnat undgå denna ända fram till nu? Den är ännu inte utläst, men på god väg.
Det skrivs en hel del påståenden i boken som jag önskar kunde vara sanna, för det är optimistiskt och glädjande för drömmaren. Bland annat står följande: "När du vill någonting verkar hela universum för att du ska kunna uppnå det". Tänk om det vore så? Vad underbart! Är det så att vi själva skapar även vårt universum? För visst är det väl så att när man väl bestämt sig för något och vill satsa på det, då omger man ju sig allt som oftast med likasinnade och vägen/resan till målet blir trevligare och mer lättillgänglig?
Han skriver också: "Men en sak tyckte han sig förstå: besluten var endast början på någonting. När man fattade ett beslut klev man i själva verket ned i en strid ström som förde en vidare till platser som man aldrig hade drömt om den dag man träffade sitt val".
Ok, kalla mig simpel om Ni vill, men jag tycker det är fint skrivet. För hur man än vrider och vänder på det så kommer vi alltid att stöta på nya vägskäl, tvingas möta dem vare sig vi vill eller ej. Det är väl det som kallas utveckling...

En nackdel med denna bok är hur den är skriven, alltså rent språkmässigt. Den blir så enkel att det lutar mot gränsen tarvligt. Den skulle kunna skrivas bättre, för själva historien och budskapet är ju fint.

Girls love Friis & Company

Ja det är faktiskt sant, man kan inte annat än att älska Friis&Co´s alla kläder, skor, väskor, smycken med mera...


Dagens favoriter, och egentligen alltid favoriter är mina kära svarta Friis&Co-skor. Klädda i svart siden med veckad struktur, svart sammetskant och rosett. I love them, och kan inget annat göra. De är som två små presenter. Tyvärr gör inte bilden dem rättvisa, då de är helt fantastiska i verkligheten..




Sedan kommer vi till halsbandet från samma märke, som består av en lång kedja och en princesskrona som tungt hänger ned...
Tänk att så små ting kan göra en så glad, att det är ting som man faktiskt kommer att vara väldigt rädd om och som förmodligen kommer hänga med ett bra tag till...

Ikväll är det grillkväll, men innan dess har jag en hel del att stå i. Bland annat färga håret, som är så tråååkigt, men ack så nödvändigt.

Dagens favoriter

Dagens favoriter, ett nytt ämne som förhoppningsvis
kommer att uppdateras och dokumenteras ofta.


Här ser Ni mina kära gummistövlar! Ack så användbara i detta bedrövliga klimattillstånd vi befinner oss i.
De är inte bara vattentäta som ett par gummistövlar bör, utan de är gräsligt snyggfula! Söta och livfulla.
Det är det roliga med gummistövlar idag, de behöver inte längre vara tråkigt grönfärgade, utan kommer i alla möjliga skepnader.

Dagens andra favorit, och en liten eloge till mig själv:
Egenfabricerad fransk manikyr!
Jojjemänn! När jag var hos min vännina häromdagen, så fixade hon naglarna på samma vis åt mig. Dock lossnade det lite färg och så som det brukar, så jag satte mig ned och provade att göra det själv.
Här ser Ni resultatet, och jag är nöööjd.
Tänk att folk slänger ut flera hundratals kronor på att få det gjort i salong när det är så enkelt att fixa själv. Visst ser jag tjusningen med att få det gjort av ett proffs, då det är smidigt och behagligt och resultatet är väl hundra gånger bättre än detta. Men detta är ju en variant för oss med stram (t ex) studentbudget.

Mina drömmar ska bli verklighet...

Just nu sitter jag och dreglar över diverse hästannonser som finns ute på nätet. För jag vill och ska skaffa häst igen, när jag pluggat klart och fått ett bra jobb som kan finansiera det inköpet.Jag får nästan små lyckorus när jag tittar på "säljes-annonserna", när jag ser hur stort utbudet i Sverige trots allt är.Det jag siktat in mig på är hästrasen Frieser, som enligt mig är en av världens vackraste och försök hitta en vackrare ras... Försök... Det går inte, är inte möjligt! Det är en ras som är stolt i sig själv och som tycker om att visa upp sig. Ståtlig och magnifik! Jag blir som en liten hästtjej när jag ser de vackra djuren. Visst skulle jag kunna tänka mig en annan ras också, kanske av Holländskt slag, eller varför inte en Islänning...? Om man har de möjligheterna rent ekonomiskt i framtiden, kanske man kan ha två favoriter i stallet? Planen är att det skall vara en valack, för griniga ston har jag fått nog av och hingstar är dryga i sin natur. Minst två pållar blir det, så de har sällskap av varandra.
Har storslagna drömmar om hur ett stall skulle kunna se ut, det behöver inte vara stort... Men rent och prydligt.
Jag har många drömmar, och några av dem är inte alls långt borta nu.

• Ta min kandidatexamen som Beteendevetare (vilket sker våren 2010).
• Fixa körkort (för jag är en looser baby, jag har inget körkort)!
• Hitta ett jobb jag vill gå till varje dag, utan ångest och stor klump i magen.
• Skaffa ett hus, gärna lite lantligt med stall och diverse andra pinaler.

Ibland känns det som att vi svenskar i allt för stor utsträckning styrs av Jantelagarna, men när det kommer till framtidsplaner så tycker jag att vi ska våga oss på att vara lite kaxiga och säkra, då jag inbillar mig att det driver och eldar på drivet inom oss.

"Jag ber inte om en lättare börda utan om en starkare rygg" - Philip Brooks

Total urspårning...

Idag for jag ut till en kompis och hälsade på, hon bor i skogen... Liten byhåla som kan vara svår att ta sig till, men det går om man tajmar kollektivtrafiken. Tog med mig vår andra kompis och åkte... Blev lite fika, massa prat och mys.
Och som alltid: Total urspårning! Vi har en tendens att skapa så kallade alter ego´n, där vi hittar på en person (som vi sedan gestaltar)... Dessa alter ego´n är allt som oftast en produkt av det vi antingen föraktar eller kan skratta åt.
Vi har några exempel på detta:

• Fransosen: Äcklig fransman (för ja, det är oftast män) som älskar baguetter och kvinnor. Han är högljudd, pervers och tycker om att prata snusk.
• Värmlänningen: Lite tappad bakom vagnen, singel och dansbandsfantast som letar efter den stora kärleken (kanske en Torsk-på-Tallin-typ).
• Bruksarbetaren: Bruksig burdus karl med grovt Fagerstamål, som gärna går upp i falsett när han tar i (eller blir allmänt exalterad). Är en trogen industriarbetare som aldrig talar känslor, anser att det bara är att bita ihop och jobba på. Sviker inte sin arbetsplats och skulle förmodligen offra sin högra arm för företaget.
• Finnen: Här skrattar vi bara åt den finska dialekten... ord som: vinne (finne), satana, eisa peitää och andra diverse finska uttal... som allt som oftast vrids till något annat än vad det är menat till.

Sedan kommer vi till de personliga alter egona, då föregående är gestalter vi alla kan ta. Men de personliga alter egona är våra egna individuella specialare som endast individen kan briljera med:

• Nyaste tillskottet: Ping, Pung och Pong... De driver ett hälsocenter. I say no more!
• Ella och Angelica: Egna karaktärer som ja... De är lite speciella. Den ena är ond och den andra är... ja... lite efter.
• Steffo/Stefan: Vänninans nya tillskott på alter ego-fronten... Så pass ny att detaljer saknas.

Och nu undrar Ni: Vad är det för fel på er?
*hahahaha* Det undrar vi också! Vi skrattar så vi kiknar... Kanske är det ett sätt att få ventilera en massa känslor och frustrationer (eller kanske bejaka de mörka sidorna hos oss själva)? För mig personligen så är skratt den mest förlösande känslan av dem alla, och det är väldigt få som jag verkligen känner att jag kan vara mig själv med och att kunna få balla ur totalt med utan att bli dömd...

I love it ! !

Köttmarknad...

I helgen var jag och några tjejkompisar iväg på Viking Line´s Cinderella-kryssning. Min första kryssning någonsin, om man bortser från rena båttransportsträckor mellan Sverige-Danmark, samt Sverige-England. Men det är ju inte riktigt samma sak.

Jag hade aldrig kunnat föreställa mig det vansinnesscenario som förekom på denna båt. Folk var som tokiga, som på en överfull bazaar i något exotiskt land där kött och kroppar såldes till skamligt låga "priser"... Där en drink eller en dansförfrågan genast betyder mer än just en drink eller en dans... Kåtslag helt enkelt!

Behöver man egoboosta sig, åk på en Cinderella-kryssning (helgvarianten)... Yepp!
Man kunde se desperationen i ögonen på vissa passagerare redan innan vi klev på båten. Människorna kollade in "varorna", vad som fanns att få och vad som erbjöds...
En snubbe kom bland annat fram till mig och sade nåt i stil med: "Det som händer på båten, stannar på båten".... yeah right?! Hell No säger jag! Aldrig i livet!!
Det är inget jäkla Las Vegas...

Taxfree´n var ju trevlig om inte annt (om man bortser från allt människokaos som uppstod därinne)... Jag handlade väl lite för mycket och är väl glad att det inte var någon tull på hemvägen. Det blev både whisky och koskenkorva...
Det är ju så billigt på båtarna att jag blev förbannad! Gick och svor för mig själv ett bra tag, men lyckades lugna ned mig när buffén hägrade...

Nästa helvete... Buffén! Skamligt god mat, hungriga fyllon och ett öga som äter mer än magen..
Farligt!!

Kan dock rekommendera en Cinderellakryssning... för det var kul trots köttmarknadskänslan...

Man kunde nästan höra: "koooom och köööp, extra fylliga låååår...eeendaaast iiiiidaaaaag!!! Koooom och kööööp, fååååå eeeen driiiink pååå köööpeeet!!!".

Sick and tired of always being sick and tired!

Jag bor som möjligen nämnts tidigare i en liten stad, där alla känner alla. En stad som många avskyr att vara i och bo i.
Jag har bara bott här några år, så min syn på denna lilla stad är lite annorlunda. Jag anser att det blir inte bättre än vad man gör det till.
Tro fasiken att det är tråkigt att bo här om man aldrig tar sig i kragen och hittar på något. Utbudet är inte det största, men man tager vad man haver.
Det finns alltid sätt att hitta på roliga saker om man bara vill och anstränger sig lite.

Men igår blev jag nog motbevisad, då jag och några vänner gick ned till den "lokala puben" eller vad man nu vill kalla det. Jag var nog inte alls motiverad för en "utekväll" överhuvudtaget, så min inställning var nog fel redan från början. Väl ute kände jag mig nåt så enormt malplacerad. Ville inte sitta mitt i vimmlet, hade hellre tagit skydd i ett mörkt litet hörn... Ibland är det jättejobbigt att vara mitt i smeten, eller i blickfånget så att säga.

Detta beror då närmast på föregående helg, då jag hade hem 19 väninnor på så kallat "dildoparty", och vi vet ju hur det är med det där. Det tas en massa kort (så även jag), och sedan får man se resultatet. Uuuuuhh! Vilken ren och skär ångest det är att se sig själv på kort.
Sånt där kan ta flera veckor för mig att komma över, och det slår enormt hårt på min syn på mig själv. Visst det är löjligt, men jag kan inte riktigt komma över det... Det faktum att man ser ut som man gör.
När man ser sig själv i spegeln går det väl an, men när det dokumenteras på foto blir det en helt annan sak. Det blir som en realitycheck! Varsågod: Så här ser du ut, fastän du inte tror det!
*Käftsmäll*

När ska man komma över sig själv? Är det inte dags snart?

Dagen efter dagen...

Vaknade imorse av att det var svinkallt i sovrummet... Det smakade gammal cigg och alldeles för många drinkar i truten...
Går ut i vardagsrummet... KAOS! Brukar bli det när man får hem nitton brudar på dildoparty. Det var trångt med alla människor, men mysigt. Hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro att man kunde få in så mycket människor i mitt lilla bo!
Vi skratta och tjåla skit, klämde, kände och luktade på sexleksaker... och skrattade ännu mer!
Alla var så goa och glada, riktigt skön stämning.
Dock störde jag mig på en sak, det faktum att folk som jag inte ens kände, som fick komma hit ändå via gemensamma bekanta bara stack efter partyt utan att ens säga hej då eller typ "tack för att man fick komma". Kanske löjligt att hänga upp sig på sådana småsaker, men det handlar om vett och etikett. Tycker jag iallafall!
Sen blev det en sväng på krogen, 18-årsgräns vilket innebär att det bara är en massa snorungar ute, men det fick gå ändå. Dansa och shejka loss ordenligt.
Sen hem och svulla köttfärssås och pasta...Mmm...

Nu: Städa upp kaoset... Uuuuh! Men det var värt oredan! Helt klart!

Party imorgon... Deluxe!

Imorgon blir det fest här hemma, dildoparty rättare sagt! Jag bjöd i all min iver ett helt gäng med brudar och till min förvåning så kommer nästan alla vilket innebär att vi blir minst 20 personer. Hej och hå! Trångt blir det, men säkerligen ännu roligare!

Så idag har jag ägnat nästan hela dagen åt att städa, som en dåre!! Vill att det ska vara näst intill kliniskt rent här hemma när det kommer hem folk.

Efter demonstrationen, blir det eventuellt utgång för dem som vill det. Jag vill ut, och hoppas även på efterfest! Får se hur det löser sig... Om det är någon som är redo att offra tid och hem för sådana aktivteter.

Tur att jag ska jobba imorgon på dagen innan det kommer folk, annars blir jag knäpp eftersom jag tenderar att hitta nya städprojekt när jag går hemma och skrotar i väntan på bättre tider. Städoman kan man nog kalla mig, dock är jag periodare.

Michael Jackson Tribute - Stockholm

Ni måste bara se detta... Så häftigt. Först ser det ut som att det bara är en folkmassa, för att sedan bilda en enorm dansgrupp som dansar till Michael Jacksons minne...

Härligt!!!

Michael Jackson Tribute - Stockholm
http://www.youtube.com/watch?v=je1KOcBYGjM&eurl=http%3A%2F%2Fwww%2Eposh24%2Ecom%2F&feature=player_embedded

Stress

Igår låg jag och funderade på detta med stress... Ett tillstånd som enligt min mening är livsfarlig, men också en nödvändig komponent i våra liv.
För visst är det så att stress har en funktion, precis som rädsla eller panik gör den oss mer alert på omgivningen och beredskapsförmågan är något vassare.
Såvida det förekommer på en lagom nivå.

För mig personligen och många (allra flesta) i min mogivning är stress förödande, och kroppen reagerar som om det vore en allergisk reaktion när man utsätts för det.
Personligen får jag magkatarr, munsår, börjar svettas, hamnar i nåt sorts paniktillstånd och allt detta förvandlas till en ond cirkel som är svår att ta sig ur.
Sen är det ju detta med inre och yttre stress... För många människor är den inre stressen nog värre, eftersom den ofta är något som är svårt att åtgärda och som inte direkt går att ta på. Den bottnar säkerligen i alla rädslor och i all ångest över allt vi bör och skall vara som person.
Jag anser att vi lever i en värld där ofta fel saker och egenskaper prioriteras. Vi ska vara effektiva, snygga, lyckliga, gärna rika och välbärgade på alla plan, så som stor bekantskapskrets, finna tid till alla i den och gärna alla utöver den.
Den yttre stressen är något vi antingen kan åtgärda eller ignorera. Nu lät det där verkligen superenkelt, men det var inte så jag menade.
Det jag menar är att vi inte alla gånger kanske måste göra allt, hinna med allt för att vara lyckliga. Kanske kan vi prioritera bort en del mindre viktiga saker i livet, så att vi kan hinna med att andas och slappna av?

Sedan är det ju upp till var och en om vad som är viktigast. För en del är stress inte alls ett problem och har mer och mer blivit en livvstil (där kan jag dock tycka att det blivit ett problem)... Om vi försöker prioritera, välja bort, göra oss av med orosmoln/uppgifter/måsten, försöka strunta i alla ideal och mått... Då kanske vi lyckas tagga ned några hack. Så att vi kan få tid till oss själva?

Stress är som vi alla vet inte nyttigt i för stora mängder och över för lång tid. Det som är mest intressant enligt mig själv är att stresshormonerna orsakar sämre immunförsvar...
Det kan fungera som en liten tankeställare kanske?

Två saker som till som vi borde lära oss och uppmäksamma: Att uppskatta sitt eget sällskap... samt tystnaden...

Knäckebrödtassar...

Hundtassar har väl underbar doft ändå? Min vovves tassar luktar knäckebröd...
Det var en kusin som nämnde att det luktar knäckebröd. Jag har alltid tyckt att det luktat väldigt gott om hundtassar, men inte riktigt kunnat sätta fingret på vad det är för doft.
Men nu vet jag... Knäckebrödtassar är vad det är...

Luktar era vovvars tassar knäckebröd?

Bedrövliga "kommentatorer"....

Någon som såg minnesstunden för Michael Jackson igår? Innan hela spektaklet började så kunde man följa själva övervakningsbilderna utanför Staples Center, där fans stod utanför och väntade. Detta höll på ett bra tag innan själva tillställningen satte igång.
Jag blev så irriterad! De två nötterna som satt och var så kallade "kommentatorer" var totalt värdelösa. De satt och försökte berätta en massa kring Michael Jackson och hans liv, men det var ju bara pinsamt. Det var många -"jag vet inte riktigt säkert, men jag tror att det var så...", plus en massa felöversättningar från deras sida. De förstörde verkligen hela grejen. Pinsamt, mycket mycket pinsamt. Det bästa hade varit om det inte varit några kommentatorer överhuvudtaget!
Årtal blandades ihop, de visste inte vilka det var som uppträdde och höll tal. Kom med en massa orelevanta fakta och en hel del spekulationer kring hans uppväxt och livet på Neverland...

Tråkigt... Hade kunnat vara så mycket bättre!

Tala är silver, att tiga är guld...?

För några dagar sedan var jag iväg på en fest... eller vad man vill kalla det. En "gathering", där vi åt mat och bara hade det trevligt.

Det som dock förundrar mig är hur egotrippade en del människor är. En del av deltagarna på festen pratar BARA om sig själva, och jag menar BARA om dem själva. Försöker man gå in med ett annat samtalsämne, så blir man abrupt avbruten och ämnet förs åter igen på dem (för dem: den rätta vägen)...

Förstå vad trött man blir på sådant? Jag har verkligen fått nog av sådana människor. Jag menar dock inte att man måste sitta i djupa diskussioner kring "meningen med livet" eller annat som kan ses som pretto, men samtal med någon sorts bidragande och meningsfullt innehåll är att föredra.

Jag vet att människor älskar att prata om sig själva, egocentrerade som vi alla är, så även jag. Det ska jag inte hymla med, då allra helst som i denna blogg (men det är ju faktiskt frivilligt att läsa)... Men jag hoppas och tror att jag har en någorlunda sund självdistans och kan knipa igen näbben om situationen så kräver.

Människor älskar att prata om sig själva, för att bli bekräftade, för att få "lära ut" (tyvärr är det ju mest en massa fyllesvammel om sådant vi redan visste), vi vill bli sedda i den grå massan...

Tröttsamt, om du inte har något vettigt att bidra med. Faktiskt!

Jag tycker om att lyssna på människor, få ta del av deras erfarenheter och liv. Jag blir glad om jag får den äran att dela detta...

Men all information är inte av värde, och jag brukar även fundera på detta med allt vi vräker ur oss på fyllan...? Helt plötsligt blir vi alla jätteöppna med alla våra innersta hemligheter och huxflux står vi där med skägget i brevlådan.

Jag vet saker om folk som ingen egentligen vill veta, som berättats i förtroende till mig (ett förtroende jag också håller hårt på)... Som sagt, allt vill man inte veta... Tro mig!

Dunderförkyld och stackars mig...

Fyyy jäsikens! Jag är dunderföryld!
Pang!! sa det bara, så blev man förkyld. Hur är det möjligt att ens bli förkyld på sommaren? Är det ens lagligt?
Letat som en tok efter nässprejen, men den är som bortblåst. Alltid så när man behöver nåt. Inte nog med detta, jag ska jobba imorgon... Jippe... eller inte. Om det inte vore för min rinnande snok så hade det ju varit ok...
Nu ska jag bädda ned mig i soffan, glo på nån dålig film och somna ifrån...

*mysigt*