Briljerande fyllesnack.. eller inte!

I lördags var jag på fest, och hade supertrevligt. Vi satt ett sällskap i köket hos en granne och tjåla skit.
Så kom detta med politik upp på tapeten (iomed det då stundande valet), och jag kunde ju inte vara tyst i vanlig ordning...
Så jag förklarade bland annat den misslyckade debatten som SD var med i (se tidigare inlägg), att jag tycker att det är ett gäng sopor av många anledningar... and so on!

Det blev tvärtyst! Man kunde ta på tystanden... Tvärstopp! Inte ett ljud... el silenco...
Pinsam tystnad... Inte den där impande, tänkvärda, eftertänksamma tystnaden, nej! Pinsamt, bara pinsamt!
Det kom ju så vackert fram sedan att det var en hel del i samma rum som vid mitt påhopp, är big fans av SD. *hhrrrmm*
Kunde inte någon ha stoppat mig? Nån?!

Men det är ofta så med mig känns det som. Antingen är min åsikt av en helt annan karaktär än majoritetens (vilket egentligen är sak samma), eller så förstår inte folk vad jag menar.
Kan det vara så att jag sluddrar? Ingen hör vad jag egentligen säger?
Fick svidande kritik en dag på jobbet, när jag satt i kassan, då en man sa: "Jag hörde inte vad du sa, du mummlar så när du talar"...
Aj aj aj... ja då får jag väl artikulera mig bättre då! Jäkla skit!

Fast detta med åsikter, dem tänker jag nog fortsätta att vädra som jag brukar! Kanske ska ta en talarkurs eller retorikkurs först?

"Eftersom politiker aldrig tror på vad de själva säger, blir de alltid lika förvånade när andra tror på det" - Charles De Gaulle