Dagen efter...

Igår var det party med kusinen och co. Hade jättetrevligt. Dock drabbades jag av något väldigt väldigt underligt...
Innan det var dags att röra på sig mot festen så hade jag grym klädångest. GRYM! Ingenting passade, ingenting gjorde sig bra. Jag har en kropp skapt som en jäkla barbapappa ibland.
Så när ingenting ser bra ut och passar bra, ja då mår man dåligt. Då blir inget annat heller bra. Lyckades dock tvinga på mig nå paltor och vandrade sedan upp till kusinen.
Väl där började jag må jättedåligt och blev på uselt humör. Inte nog med att kläderna satt som skit, det är/var ju så jädrans varmt. Ca 30 grader när jag gick hemifrån, och det fick mig att få nån sorts... ja jag vet inte... light-variant av panikångest?
Ville bara hem. Så jag gick hem vid 19-snåret, tog en lång kalldusch och kände mig som en ny människa igen. På med nya fräscha kläder och tillbaka till kusinen.
Fattar inte vad det är för fel?
För det första: Varför bryr man sig så fruktansvärt mycket om hur man ser ut när man ska ut på krogen? Egentligen... Efter nån timme med lite alkohol innanför västen så är man ju ändå snyggast och alla andra har man lyckats supa snygga också...
För det andra: Sedan när är det ok att vara så tokytlig som vi blivit i dagens samhälle? Visserligen har väl varje tidsepok haft sina fåfänga perioder, men nu tycker jag att det bara blir mer och mer hypat kring detta med utseende. Det är viktigare att vara snygg och läcker, än smart och klok?
Jag känner att jag också är påverkad av detta, och bidrar med det själv också.
Men jag är evinnerligt trött på det! Enormt trött!

"Du vet icke vad du bjäbbar" - Karl XI