09 juli 2009

Stress

Igår låg jag och funderade på detta med stress... Ett tillstånd som enligt min mening är livsfarlig, men också en nödvändig komponent i våra liv.
För visst är det så att stress har en funktion, precis som rädsla eller panik gör den oss mer alert på omgivningen och beredskapsförmågan är något vassare.
Såvida det förekommer på en lagom nivå.

För mig personligen och många (allra flesta) i min mogivning är stress förödande, och kroppen reagerar som om det vore en allergisk reaktion när man utsätts för det.
Personligen får jag magkatarr, munsår, börjar svettas, hamnar i nåt sorts paniktillstånd och allt detta förvandlas till en ond cirkel som är svår att ta sig ur.
Sen är det ju detta med inre och yttre stress... För många människor är den inre stressen nog värre, eftersom den ofta är något som är svårt att åtgärda och som inte direkt går att ta på. Den bottnar säkerligen i alla rädslor och i all ångest över allt vi bör och skall vara som person.
Jag anser att vi lever i en värld där ofta fel saker och egenskaper prioriteras. Vi ska vara effektiva, snygga, lyckliga, gärna rika och välbärgade på alla plan, så som stor bekantskapskrets, finna tid till alla i den och gärna alla utöver den.
Den yttre stressen är något vi antingen kan åtgärda eller ignorera. Nu lät det där verkligen superenkelt, men det var inte så jag menade.
Det jag menar är att vi inte alla gånger kanske måste göra allt, hinna med allt för att vara lyckliga. Kanske kan vi prioritera bort en del mindre viktiga saker i livet, så att vi kan hinna med att andas och slappna av?

Sedan är det ju upp till var och en om vad som är viktigast. För en del är stress inte alls ett problem och har mer och mer blivit en livvstil (där kan jag dock tycka att det blivit ett problem)... Om vi försöker prioritera, välja bort, göra oss av med orosmoln/uppgifter/måsten, försöka strunta i alla ideal och mått... Då kanske vi lyckas tagga ned några hack. Så att vi kan få tid till oss själva?

Stress är som vi alla vet inte nyttigt i för stora mängder och över för lång tid. Det som är mest intressant enligt mig själv är att stresshormonerna orsakar sämre immunförsvar...
Det kan fungera som en liten tankeställare kanske?

Två saker som till som vi borde lära oss och uppmäksamma: Att uppskatta sitt eget sällskap... samt tystnaden...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ordet är ditt!