5 dagar kvar...

Fem dagar kvar! Och dra mig baklänges vad jag längtar!!
Tatueringen alltså...
Det känns bra so far. Har dock haft lite ångest och vånda, vridit och vänt. Ska jag, ska jag inte?
Oavsett hur mycket jag funderar över det, så kommer jag alltid fram till samma slutsats: Klart jag ska göra min efterlängtade tatuering. Jag hoppas den kommer att bli grym, så som jag föreställer mig i mitt huvud.

Har en tatuering sedan tidigare, men den är jag absolut inte nöjd med. Som tur är sitter den på ett ställe som jag själv kan välja att blotta eller ej.
Därav mina våndor, för jag fick lära mig den hårda vägen. Man ska inte (allra helst inte som naiv 16-åring) bara välja en tatuering för att bara ha det gjort. Så var det för mig.
Dumskalle som man var, valde man första bästa tatuerare vilket inte gjorde saken bättre.

Så denna gång har jag varit mer noggrann. Hittat en tatueringsstudio med goda meriter, har funderat och försökt hitta den perfekta layouten för motivet.
Länge och väl. Låtit tanken sjunka in.

Jag har tillochmed låtit en kompis (som är mycket duktig på att rita och som själv vill bli tatuerare) rita på min rygg (med nån form av tatueringspenna). Jag fick då känna på känslan av att ha något stort på ryggen. Fick se min rygg i spegeln och hur slutresultatet skulle kunna tänkas se ut...

Det rekommenderar jag alla att göra. Låt någon kladda lite där Du vill ha ett motiv, bara för att känna känslan... Även om motivet inte är detsamma, så åtminstonde ger det en känsla för placeringen. Kan man leva med den? Fundera länge och väl. Den ska ju trots allt sitta där resten av ditt liv.

Visst, det finns laserborttagning, men då ska man komma ihåg att det är mer smärtsamt att ta bort en tatuering än att göra den, och det tar lååång tid (eftersom det krävs flera omgångar) plus att det är hyfsat dyrt.

Hursom, jag längtar efter min tatuering. Dock är jag rädd. Ber till min goda stjärna att det kommer gå bra.