Gud är grym...

Gud är grym mot mig! Iofs tror jag inte på gud, men ibland är det skönt att ha någon att skylla på.

Jag har tre hemtentor inför slutspurten här nu, två är avklarade och nu måste jag hugga tag i sista, vilket jag skulle ha gjort förra veckan men struntade i det eftersom jag inte orkade. Jag satt med EN tentafråga i fyra timmar, och det är 15 frågor till. Då tröttnar man ur ganska fort...

Den som är student vet säkerligen vad jag pratar om när jag påstår att ALLT annat helt plötsligt är mycket mer intressant och viktigt när man pluggar. Så som att putsa fönster, rensa ur förrådet och andra oviktiga nödvändiga sysslor. För ALLT annat är mycket mer lockande än att sätta sig med Personaljuridik, SoL, LSS, LASS, Förvaltningsrätt etc etc... Jag vill bara grina.

Går det bra om jag grinar en skvätt?

Funderar nästan på om man skulle ta och skita i tentan? För jag kan inte se det framför mig att jag skulle orka med detta nu... Ingen som helst vision för det!

Jag har varit med om denna känsla mååånga gånger, allt för många. Men i slutändan har man alltid fixat det, på något konstigt sätt.

Men inte denna gång. Nej... Usch...

*Negativa klubben*

På tal om att inte tro på gud... Tänk vad härligt det skulle vara om man begåvats med förmågan att tro på en gud, eller hänge sig åt en religion?

Jag tror ju att det ligger mycket ansvarsbefrielese i en sådan utövning. För när motgångarna kommer, när man behöver hjälp, när sammanhållning är som viktigast och man behöver stöd, ja då finns gud(arna) där vid Din "sida" och Du kan känna tröst utifrån dem.

Vad skönt det måste vara? Jag tror att religion många gånger också fungerar som en sorts "sammanhållare", för nog är det väl så att dem som besöker samma kyrka/moské/sal har en otrolig sammanhållning...?

Jag trivs ypperligt fint i en kyrka, kanske är det en påminnare om lugnet och friden. Men jag vet inte om jag kan tro på en gud. Jag är nog för akademiskt störd på den fronten, jag vill ha bevis (och sådana bevis som går att ta på, inte tolkningsfrågor)... Påtagliga bevis. Dock vet jag att när jag väl vistas i en kyrka så väller det fram en massa känslor, och framförallt vördnad. Kanske för att platsen kyrkan är förknippad med så många olika sinnesstämningar? Sorg, glädje, avslut, start...

Jag kan däremot säga som min far; jag tror inte på gud men jag tror på Moder Jord.

Och visst är väl det också en form av religion, men här blandar han inte in gudar eller högre väsen/makter. Jag tror snarare an menar att vi skall ta vara på vår jord, ta hand om den så som den tagit hand om oss (filosofiskt värre)...

Jag kan nog följa honom på den linjen... Sen är det ju så att han bor mitt ute i skogen, omgärdad av varg, lo, björn och älg... Det är väl ändå natur i sin renaste form? För att dessa djur ens skall vistas där måste ett visst lugn infinnas, och där far bor förekommer LUGN... Det är så lugnt där ute att man får tuppjuck efter tre dagar.

Där ute är det som att befinna sig i en kyrka... lugn och frid.