Schlagerdängor och träskor...

Idag mår man verkligen som man förtjänar. Men det var det värt!

Och jag vill starkt poängtera att gårdagen inte hade någon form av Melodifestivals-stuk! Icke!! Jag fixar inte hela den klyschiga programidén, som visserligen var ganska ok när jag var liten (typ 1985-1995 nåt sånt)... Men nu går det ju inte att titta på eländet, då det är trehundramiljonertjugonio deltävlingar och en massa onödiga inslag där artisterna sitter och försöker vara personliga genom att berätta en gammal anekdot från -74 som handlar om hur nån tappat sin träsko. Pallar inte! Man har hunnit tröttna tre gånger om innan det ens är dags för delfinal. Tänk att det är sådan hype över det där? Jag förstår det verkligen inte... Klicheérnas klicheé!

Sen kommer vi ju till allt eftersnack, menar då inte det som går på tv:n, utan snarare allt tjat på jobbet eller i skolan. För nu ska det snackas skrällar, sabotage, konspirationsteorier och röstningsfusk. Och varje år är det någon som anklagas för plagiat, då nån jäkel snott en fjärdedels slinga från nån gammal schalgerdänga från Tallin.

Otroligt nog framstår jag nu som en som faktiskt kan ett och annat om Melodifestivalen trots allt! Illa illa... Jag ville ju bara få vara lite gnällig... Är jag avslöjad?

Jag hade istället en hemmafest med myspysmänniskor, Dropkick Murphys på högsta volym och en kall god öl i handen... Det är väl ändå allt annat än Schlager?!