Fullständig apati

Vädret är underbart! Solen lyser, människorna njuter, solar och badar.

Inte jag! Sitter inne i mitt bo och gömmer mig. Vill inte göra nåt. Fast jo... jag vill ut. Men inte själv. Orkar inte dra på mig ordentliga kläder, rufsig i håret, osminkad...

Vill inte synas... Blek... Ärrig... Tufsig!

Apati i dess renaste form: Here I Come!

Har apati en funktion? Kan den ha det? Kanske... I mitt fall. Apatin lamslår och ser till att jag inte gör något, inte tänker, inte funderar, inte rör, inte använder... Bara ÄR.

En biologisk avstängningsfunktion? Kanske... Ska jag vara lyckligt lottad som apatin så nära inpå? Är apatin det som räddat mig från total förstörelse? Apati behöver inte ses som något mörkt och otrevligt. Inte just nu iallafall.

I vanliga fall är man ärtig och käck, hinner med tusen saker där andra hinner två.

Min räddare i nöden: Apati.

I andra ordalag: En helt vanlig slappdag?

Nej.

Inte slappa... Sover, andas, är, på sin höjd inta någon form av föda, ut med hunden... Åter till apati...

Thank you Apathy!