Den icke-befintliga solbrännan...

Sitter och glider runt på en del bloggar, läser en hel del nya och spanar in vad som skrivs i bloggvärlden. Återigen, det är mest utseende och mode som är på tapeten...

För det vet vi väl alla? Utseendet är ju faktiskt viktigast!!

*Stort djupt andetag av ironi kära läsare*

Men något jag själv har problem med, och som jag mer än gärna skulle vilja vara utan: Det faktum att jag inte begåvats med några som helst färgpigment i huden! Jag är så ljus så ljus så ljus... Solbrännan fastnar inte heller. Jag blir på sin höjd väldigt väldigt röd (ja och så blir man brun efter det röda? Nej!).

Det är lite tråkigt måste jag erkänna. Jag kan få någon fräcken på näsan om jag suttit ute, men mer än så blir det inte.

En riktigt shysst solbränna betyder väl inte allt heller, absolut inte. Men lite fint är det allt.

Notera dock: Jag var på Mallorca för några år sedan, i hela två veckor! Då fick jag lite lite färg. *jaaayyy* När jag kom hem till Sverige blev jag nästan retad för att jag inte var brunare än dem som stannat hemma i SommarSverige...

Dock är jag ingen rågblondin eller rödhätta, jag är ljusbrun (numera mörkbrunt hår), och har väl blå-grå-gröna ögon... Så på det viset sticker jag inte ut. Bara att jag är väldigt ljus i hyn...

Det är iofs bara att acceptera, och försöka använda brun-utan-sol-kräm, men ärligt talat? Hur kul är det att hålla på och kleta med det där? Dessutom luktar det ju gammalt solarium... Och så ska man väl helst låta det torka in innan kläder åker på igen. Då ska man behöva springa näck här hemma och skrämma slag på grannarna?

Det är ju faktiskt inte speciellt shysst... :)