Ledighetsångest...

Man är nog bra skadad när Ledighetsångesten träder in... När man helt plötsligt är ledig (och är det man längtat efter) och så får man lite småpanik, för nu ska man ju ta vara på den lediga tiden och göra det bästa av den.
Så som att åka ut till hästarna, ta hunden på sommarsolig långpromenad, hinna umgås med alla vänninor man inte sett på år och dagar, fika med morsan, städa varenda vrå i boet, läsa favoritboken, sola i solen, bada och jaa... en massa massa mer. Semester? Vad är det?
Varför är det så viktigt att hela tiden ta vara på tiden? Jo sammanhanget så förstår jag, men egentligen...? Varför ska vi vara så förbannat effektiva hela tiden?
Dagtid är vi flitiga som myror, på natten SKA man sova minst 6-8 timmar, annars vaknar man outvilad, irriterad, presterar dåligt, stress som medför magkatarr samt påsar under ögonen...
Till och med prestationsångest när man fortfarande ligger i sängen och ser att klockan är 01.43... Och jag har fortfarande inte somnat? *panik*
Ja, det blir ju en ond cirkel av det hela, och kanske handlar det om att "tagga" ned lite?
Nej, nu ska jag inte vara pessimist i vanlig ordning... Fy på sig!
Jag skulle dock vilja ha líte mer balans i livet, inte hela tiden vara så prestationsfokuserad. Men jag lider säkerligen av Ledighetsångest helt enkelt.
Undrar om man skulle vara lite Wild and Crazy imorgon och inte planera in något alls, utan bara ta dagen som den kommer?
Scaaary... Oooohhh...

"Det trevliga med att vara en pessimist är att du alltid får rätt, eller blir glatt överraskad" - George F. Will