Broder...?

Jag har idag skrivit brev till mina två bröder (se inlägget nedan)...
Mina förhoppingar är stora, men jag kan inte förvänta mig något... Jag kan inte kräva att de vill ha kontakt igen...
Men jag vill inget hellre...
Om jag får kontakt igen, så är det en pusselbit på vägen mot en hel, vacker tavla...

Det känns konstigt att säga att jag har två bröder. Rent relationsmässigt har jag det inte, men biologiskt.. Det räcker det också...
Jag minns att min högsta önskan som liten parvel var att ha en storebrorsa... En stor och stark bror som kunde skydda mig...
Jag har alltså två, men ändå inte... Vi har inte fått den chansen.

Hur kan man sakna det man aldrig haft? Är det självbevarelsedriften? För någonstans har jag ju vetat att de finns, men aldrig fått möjligheten att lära känna dem... Så jo, jag får visst kunna sakna dem... Åtminstonde känslan av att ha blodsband som binder oss samman...

I mitt hjärta är de mina bröder... På pappret är de mina bröder...
Relationsmässigt - kan vi starta en idag, här och nu?

Jag vill kunna kalla mig Er syster...

Syster och Bror?

♥ ♥ ♥